Mat, mat överallt!
Ja, det blev ju en hel del mat så att säga. Plus kladdkaka. Men ikväll får det vara ok. Imorgon (eller ifrån och med nu) blir det ett försök till fasta igen. Pojkvän jobbar till nio så kan lätt slippa middag. Resten av veckan vet jag inte hur han jobbar men jag fastar så länge det går helt enkelt. Hade varit skönt att få se lite minus på vågen, har stått still på denna vikten så länge nu.
Jag undrar ofta hur min hjärna funkar. Jag har ett fantastiskt fint liv med en go pojkvän och bra vänner, så vad är det som gör att jag tycker att vikten spelar så stor roll? Ska till en terapeut snart och prata om saker som har hänt tidigare i mitt liv och som gör att jag är deprimerad i långa perioder, men tror inte att jag är redo att nämna något om mina mattankar. Tänk om maten löser sig själv om jag börjar må bättre? Har så vansinnigt svårt att föreställa mig ett liv utan kaloriräknande, fasta och matångest.
Jag undrar ofta hur min hjärna funkar. Jag har ett fantastiskt fint liv med en go pojkvän och bra vänner, så vad är det som gör att jag tycker att vikten spelar så stor roll? Ska till en terapeut snart och prata om saker som har hänt tidigare i mitt liv och som gör att jag är deprimerad i långa perioder, men tror inte att jag är redo att nämna något om mina mattankar. Tänk om maten löser sig själv om jag börjar må bättre? Har så vansinnigt svårt att föreställa mig ett liv utan kaloriräknande, fasta och matångest.
Kommentarer
Trackback
